Fick sån sjuk panik nu.
Tänker på denna jävla förlossningen.
Som jag har skivit innan så är min stora fasa att gå över tiden.
Jag vill inte bli igångsatt på nåt konstgjort sätt utan vill att allt startar precis som det ska.
Vet just nu inte om jag orkar vara gravid så länge till.
Bullen är ju färdigbakad.
Vet allvarigt inte om detta har har med mina hormoner att göra just nu men allt känns bara päst och pina just nu.
Jag hade nog gjort vad som helst nu i detta läget att bebben kommer, längtar gör jag men samtidigt vill jag ha ut den pg.a rädsla. Har inte såååå stor lust att klämma ut en bebis på över 4 kg.
NO WAY!
Tycker kanske att det låter konsigt men detta är mitt första barn som jag ska krysa ut och vet absolut ingenting om HUR om det gör eller nånting egentligen.
Vissa säger att man ska förbereda sig på det värsta och för nån annna är det lixom en baggis att föda barn.
Jag vill inte lyssna på nån av dom men ändå gör man det.
Självklart vill man läsa/höra andras historia om det och hur dom upplever en förlossningen, men tro det bara gör mig ännu räddare.
Kan säga en sak iaf... att visningen på förlossningen va PINA!
Jag fick verkligne svårt att andas där inne, ville bara ut.
Detta har nog mer kommit nu för ibland är jag beredd på smärtan och tänker att detta klara jag galant.. vaddå föda ett barn? det har ju folk gjort i evigheter och mer barn har dom fött... då måste jag klara detta.
Vill få tillbaka den känslan jag hade för flera månader sen. =(
Nog med mitt babbel.... haah
du ska inte lyssna på andra. självklart är man rädd/nervös första gången, den som inte erkänner det ljuger... följ bara din och lyssna på din kropp som vet när det är dags. håller du dig bara lugn vid varje värk utan att drabbas av panik kommer du klara detta galant, kroppen jobbar bättre om man försöker hålla sig lugn också... det enda man kan förbereda sig på mentalt är att det kommer göra ont. du fixar detta. det är en mkt häftig upplevelse!
SvaraRadera