Mamma jag sätter mig och skriver dig ett brev, tankar som snurrar i största allmänhet om din och min bakgrund, om din och min relation, om allting som vi haft och allting som vi gått igenom. Det var hårt, det var svårt och det var mycket bråk, men det slutar alltid med att vi sa förlåt till varandra. För allting som vi gjort och allting som vi sagt, mamma jag är skyldig dig ett tack, jag hoppas att du vet din enda plats, för det är platsen i mitt hjärta där du alltid kommer stanna, där du alltid hör hemma, där du aldrig är ensam.
Du vet att jag alltid kommer att älska dej. Du vet din plats och jag min plats i ditt hjärta. Tack för att du finns där för mig i både vått och tort.
fredag, augusti 7
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna kommentar med frågor och annat :)♥
- Stötande kommentarer publiceras ej!