Snäll va man igår.

Det va precis vad jag va när Emil kom hem hem efter jobbet igår kväll.

Han FICK sitta uppe och spela för mig!

Kryss i taket!

Det händer så sällan att han få sitta uppe och spela för mig numera pga av att vi haren son att ta hand om, plus att livet förändras.

Hade en lång diskussion igår när innan han stack till jobbet om detta spelande och allt framför allt, mellan himmel och jord.

Tycker att det är rätt självklart att jag vill ha hjälp av E när han är ledig, lite avlastning.

Till exampel...

Jag vill vill kunna sitta uppe vissa kvällar och kollar på nån film och inte behöva känna att jag ska upp om en timme och mata Albin.

Jag vill kunna sova ut vissa dagar så man orkar.

Så igår fick kom vi fram till att Emil fick spela för mig på ett vilkor att han ta Albin... iaf hjälper mig på nätterna när han ändå sitter uppe.

Varför ska jag behöva gå upp när han ändå sitter uppe? Hur svårt är det att pausa ett spel?

Nu har vi gjort klartecken för varandra som vi aldrig har kunnat innan.

Har vi satt oss ner och ner och pratar om vissa saker så gapar vi bara på varandra men igår gick de bra faktiskt.

Nu ska jag lägga mig och kolla på en film.

Albin sover i gungan.

Senare bli det in till stan och handla lite.