90 dagar kvar!
Shit.. tänker jag då, tiden bara rinner iväg.
Det är 1000 frågor som kommer upp ur huvudet som jag inte vet svaren på, vem ska jag fråga?
Allt bara snurrar runt och jag bli galen snart.
Min förslossningsrädsla börjar komma nu med och den är inte liten. Jag känner en viss oro i kroppen som gör mig helt stel.
Kommer jag klara detta?
Jag, Johanna som typ är rädd för allt och vill att inget ska göra ont.
Jag, Johanna som typ är rädd för allt och vill att inget ska göra ont.
Även här kommer det upp hur många frågor som helst som jag vill ha svar på men det ju inte att förutsäga hur allt detta kommer att gå även om man har en plan/önskemål på hur man vill att det ska bli.
Jag skulle nog kunna sitta här och skiva hela natten om detta, jag och mina tankar om allt.
Du ska prata med din Barnmorska, de är vana vid att ta de diskussionerna. Försök att hålla dej lugn. Förstår din oro, jag var oxå rädd i början av min grav. men nu känner jag att det får sätta igång när det vill och vi vill se vem som gömmer sig där inne. Tänk att det här är det häftigaste en kvinna kan vara med om, tur att det är vår uppgift och inte mannens för då hade det nog inte fötts många barn *de är för veka* :) Men som sagt, prata med din barnmorska. Alla upplever sin förlossning olika. Den ena är inte den andra lik. Prata inte med andra och låt ingen annan rita upp en bild av hur det är för det kanske var jobbigt för den personen. Gå in i dej själv när det väl är dags och fokusera och koncentrera dej på andningen. Jag låter som värsta experten. Självklart gör det säkert ont, det måste det ju göra. Men jag tror ändå det är viktigt att fokusera och gå in i sig själv när det väl är dags. Lycka till!
SvaraRadera